Bobbeck kniper ihop ögonen hårt och tar riktigt i för att försöka somna. Men det går inte! Bobbeck måste ju samtidigt hålla lite utkik mot dörren i fall Tomten kommer med julklappar. Och Bobbeck skulle gärna vilja se om det är tomten sjäv som kommer eller om det är en av tomtens nissar. Matte säger nämligen att det är nissarna som delar ut paketen till alla hundar eftersom tomten själv har fullt upp med att förbereda sig för julklappsutdelningen på julafton.

Bobbeck vrider och vänder sig och kan inte somna. Till sist blir det mörkt och tyst i huset och matte, husse och övriga hundar har gått och lagt sig och bara julstjärnan i fönstret lyser. Då hör Bobbeck ett tyst tassande och en nysning, Bobbeck tittar mot ytterdörren och ser en röd luva skymta fram bakom dörren. Bobbeck hör sedan ett skrapande och sedan två nysningar till och blir väldigt nyfiken. Bobbeck smyger upp från sin fäll och fram till dörren och får där syn på en liten tomtenisse!

Nissen är bara ungefär en halvmeter hög, något större än Bobbeck alltså, och är klädd i grå byxor och en röd stickad tröja. På golvet ligger en liten, röd tomteluva. Tomtenissen ser gammal ut och har skägg fast han är så liten. Tomtenissen går direkt in till köket, med luvan i hand och utan att märka av Bobbeck, och fram till en av julstrumporna som hänger ovanför spisen. Han hoppar och hoppar för att försöka nå att lägga julklappen i strumpan som hänger ganska högt upp och till slut lyckas han. Sedan sätter han sig ner och torkar sin rinnande, röda näsa med en stor rödrutig näsduk och suckar. Nissen har varit fullt upptagen av att få ner paketet i strumpan och har inte sett Bobbeck.

Nu kan inte Bobbeck vara tyst längre, utan viskar försiktigt "Hej tomtenissen!". Nissen vänder sig förskräckt om och ser på Bobbeck och så säger han lite surt "Hej du! Ja, det är ju typiskt, nu har du sett mig också." "Det här var ingen bra julnatt" suckar han sedan. "Vad menar du?" frågar Bobbeck. "Jo, du förstår, det är inte meningen att människor och hundar ska se tomtenissar men jag måste ha tappat min luva när jag hoppade. Med luvan på huvudet är jag osynlig, men utan den kan du se mig". "Jag har haft en så jobbig natt" fortsätter nissen. "Jag har blivit så förskräckligt förkyld förstår du, och då är det jobbigt att lägga paket i alla strumpor. Det hade varit enklare om människorna ville hänga strumporna lite lägre så att vi nissar når, nu måste man klättra och hoppa för att kunna lägga i paketen, och det tar på krafterna" säger nissen och nyser igen. "Stackars tomtenisse" säger Bobbeck. "Gör det väldigt mycket att jag sett dig, jag kunde inte sova för att det är så spännande att det är julafton i morgon och så hörde jag dig nysa". "Nej, du verkar vara en snäll lapphund så det gör nog inte så mycket" säger tomtenissen."Men du behöver väl inte berätta för någon att du sett mig, för då kanske de andra nissarna hör det och retar mig för att jag inte gjort mitt jobb ordentligt". "Jag lovar att jag inte ska berätta det för någon" säger Bobbeck.

"Oj, oj, oj" säger tomtenissen "jag har många paket kvar att lämna i strumpor i natt och jag är redan trött". Då får Bobbeck en idé! "Skulle det inte hjälpa med lite varm choklad?" frågar Bobbeck "då blir du säkert piggare!". "Ja, det har du rätt i, det skulle vara gott!" säger nissen och nyser igen. Bobbeck och nissen smyger ut i köket. Bobbeck tar fram mjölk, med nissens hjälp, ur kylskåpet och häller i två muggar och ställer dem i mikrovågsugnen och värmer mjölken och så plockar de fram två skedar och en burk med O'boy. I skafferiet hittar Bobbeck också pepparkakor och ställer burken på köksbordet. Tomtenissen har hoppat upp på mikrovågsugnen och passar den så att de kan stoppa den precis innan den säger "pling" så att inte matte och husse vaknar. Sedan bänkar sig Bobbeck och nissen vid köksbordet och dricker varm choklad och äter pepparkakor.

Tomtenissen berättar att han och alla nissarna har arbetar hårt hela december för att göra alla julklappar klara. "Men vi gör mycket mer än julklappar" berättar nissen. "Vi är osynliga när vi har våra luvor på oss just för att vi ska kunna smyga in i hus och trädgårdar och kontrollera att allt är som det ska och hjälpa till om det är något som behöver göras". "Vad gör ni då?" undrar Bobbeck. "Kommer du ihåg här om dagen när husse letade och letade och inte kunde hitta julpyntet? Och att det sedan stod rakt framför näsan på honom i en garderob?" "Ja, det kommer jag ihåg" säger Bobbeck. "Vem tror du letade fram kartongen med pynt och ställde fram den så att husse nästan snubblade på den?" frågar nissen klurigt. "Det är sådant vi hjälper till med!". "Så nästa gång de vuxna tror att saker bara ordnar sig av sig själv, då vet du att jag eller någon annan nisse har tittat förbi" säger tomtenissen och blinkar. Sedan tar han en stor klunk choklad och sätter ner koppen. "Nej, nu måste jag ge mig iväg igen, jag har mycket kvar att göra innan det blir morgon" säger nissen. "Tack så mycket för chokladen - det var jättegott och jag känner mig mycket piggare". "Det var kul att träffa dig" säger Bobbeck och fortsätter "jag lovar att inte berätta för någon om dig".

"Det finns en sak till du måste lova mig innan jag går" säger tomtenissen och tittar strängt på Bobbeck. "Du måste lova att du inte öppnar paketet förrän i morgon bitti när du vaknar!" "Det lovar jag" säger Bobbeck. "Nu är jag så trött att jag tror jag somnar och sover gott". "Ja, sov gott och riktigt god jul!" säger tomtenissen. Och så sätter han på sig sin luva och bli osynlig! Men så ser Bobbeck hur en av pepparkakorna i burken plockas upp och försvinner ner i en osynlig ficka!

Bobbeck går och lägger sig och somnar direkt. På morgonen när Bobbeck vaknar och minns tomtenissen undrar Bobbeck om det var en dröm eller om Bobbeck verkligen träffat tomtenissen på riktigt. Men när Bobbeck går ut i köket och hör husse som håller på och lagar frukost. "Jag tror jag håller på att bli gammal och förvirrad, först kunde jag inte hitta julpyntet och nu har jag bestämt för mig att jag torkade av köksbordet igår, men nu är det fullt med pepparkakssmulor!" Bobbeck ruskar på sig men berättar inte för husse om vilka det är som ätit pepparkakor, för då tror nog husse att han skoja. För vem tror på Tomten och Tomtens nissar.